Jag lyssnar just nu på en liveinspelning med Covenant från förra året inspelad via P3 live. Såg dem samma turné i Helsingborg, veckan efter jag hade sett DM i K-hamn, februari var det (-06). Covenant gjorde en fantastisk exklusiv minispelning för sin hemstad. Lyssnar just nu på låten “Call the ships to port” som blev omnämnd som favorit i ngt synthsammanhang året den kom ut (“årets låt”, typ). Publiken sjöng refrängen “like whispers in the dark”. Jag upptäckte Covenant med skivan “Sequencer” 1996. Den var bra, lysande när man hade lyssnat genom den några gånger. Och “Stalker” var den självklara hiten. Med dess sound av el tog de synthvärlden med häpnad. Nu jobbar Eskil på ett projekt som heter Cement som är intressant. Det är noise. Ett klipp låg på Youtube, åtminstone för ett halvår när jag kollade efter det sist.
“Tonight we light the fires/
we call our ships to port…”
I konserten kommer nu extranumret, en vacker låt som jag inte helt känner igen eftersom jag inte lyssnade in mig särskilt på albumet: “A happy man”:
“I’m a happy man/
Yes I’m a happy man…”
Är det ironiskt i samma anda som Yazoo’s “We’re the happy, happy people” :
“We believe in having fun and laughing all the time”?
Eller är det ironiskt eller är det bara så man tolkar det som “intellektuell”, i samma anda som ju inte Sven Väth på allvar kan sjunga “The world is nice”? Nåja, det andra extranumret är “Dead Stars”-en given hit med sitt “ein, zwei, drei vier” som givetvis är direkt taget från introt till “Showroom Dummies” .
(Varför räknar Kraftwerk in det på tyska när resten av låten framförs på engelska-jo: för att återge en ironiskt hållen parallellblinkning till den amerikanska rockn’rollens inräkning: “one, two, three, four”-i linje från Chuck Berry och framåt -där Kraftwerk vill i stället spegla den centraleuropeiska musikkulturen för att bryta med den “amerikanska imperialismen”-[jfr Laibach's "Life is Life/"Leben heisst Leben"]).
