Archived entries for
Glenn Winter: "Herrens svar"
För länge sedan, i den grå forntiden då musik spreds via hårdvara, fanns det en musikkultur bortom skivbolag som jag tog del i; man köpte kassetter från band som man läste om i fanzines eller hittade via små radannonser i musiktidningar. Flera av banden i fråga gav ut sin musik på egna kassettbolag – det viktigaste i min värld var nog Njurmännen, bandet från Linköping som gav ut en fin svit fullängdskassetter med musik som befann sig någonstans i gränslandet mellan blippig gammaldags synth, industrimusik och något slags kraut eller vad man ska kalla det. Deras debutkassett var himla bra (och finns nu återutgiven på vinyl) för att sedan överträffas av Fejmert Betong Aktivator – reliker, en av flera höjdpunkter i bandets karriär. (Jag minns fortfarande hur jag som en något nervös 17-åring eller nåt ringde ett telefonnummer i Linköping och beställde Njurmännenkassetterna efter att ha läst om dom i fanzinet “Laboratorium Lady” eller nånstans; spelade dom sedan gång efter gång hemma där i pojkrummet i den småländska skogen.)
En annan förgrundsgestalt i den här världen var Tor Sigvardson som dels hade egna band, dels gav ut samlingskassetter som samlade såväl de stora namnen i den här scenen som mer eller mindre okända band som glimmade till för att sedan försvinna i historiens dunkel, aldrig mer hörda. “Neuköln records” kallade Sigvardson sitt kassettbolag.
En av de viktigaste utgåvorna på Neuköln var nog “Orgelvärk”, en samlingskassett med allt från industriella grejer som Engürdetz “Let The Concrete Fall” till syntpop; ska skriva lite mer om den här samlingen någon gång, när jag väl hittat mina gamla kassetter och skaffat mig ett kassettdäck … (Börft records har den i sin katalog men den verkar vara slutsåld, andrahandsexemplar kostar cirka 300 kr.)
Glenn Winter, “Herrens svar”, en av låtarna på “Orgelvärk”, har en energisk och driven basslinga, samplade orchestral hits och en catchy melodi. Lät riktigt bra när det begav sig, låter fortfarande jättebra: lyssna här.
Att det inte bara är jag som gillar Glenn Winter upptäckte jag när jag klickade in på Systems of Romance, en av mina favoritbloggar när det gäller obskyr 1980-talssynth, italodisco, postpunk och minimal synth/cold wave. Häromdan skrev de om Xeno and Oaklander, några musiker i New York som uppenbarligen uppskattar herr Winters kvartssekelgamla synth. East village radio har också spelat Herrens svar, tillsammans med en del andra Neukölnklassiker.